Jämställdhet står högt i kurs

Så har då en månad gått sedan jag tillträde som rektor för BTH. Jag har givetvis massor av nya intryck, och en hel del att berätta om. Men jag väljer att fokusera på en sak som fastnat i mitt huvud just nu. Det har sin grund i den medarbetarenkät som genomfördes i maj i år.

Jag är på många sätt glad över resultatet av enkäten. Svarsfrekvensen är fantastiskt bra (81%) och det samlade medarbetarindexet (71%) är i toppklass inom universitets- och högskolesektorn. Ledarskapet har generellt bra siffror och jag är speciellt imponerad när det gäller ”chefen återkopplar”. Givetvis finns det lokala variationer och en del problem att arbeta vidare med. Men det som framförallt sticker ut negativt rör vår upplevda arbetssituation. Många känner sig stressade av en hög arbetsbelastning och har svårt att finna tid till återhämtning. Detta avspeglar på många sätt situationen i samhället i stort, och de flesta lärosäten brottas med samma problem. Vad är då nyckeln till framgång? Även här finns lokala variationer och vi bör titta närmare på vad man gör i de miljöer där problemet är som minst. Kan vi lära av goda exempel?

Jag vill också sätta problemet i historiskt perspektiv. Jag har just läst en kort text av Carl von Linné, från 1761, där han ondgör sig över sin omöjliga arbetssituation och avslutar med orden ”Medan mina kollegor dagligen kan njuta av tillvaron, tillbringar jag dag och natt med utforskandet av ett forskningsfält så vitt att tusentals timmar inte förmår föra arbetet till slut, för att inte nämna det faktum att jag varje dag måste ägna tid åt korrespondens med andra lärde – det hela får mig att åldras i förtid.” Inget nytt under solen alltså!

Det finns givetvis andra oroande siffror i medarbetarenkäten. Vi kan inte acceptera att 78 svarande (21%) inte upplever högskolan som en arbetsplats fri från diskriminering. I de flesta fallen (59%) handlar det om diskriminering på grund av kön. Det finns också några tiotal fall av mobbning, kränkningar och trakasserier. I de flesta sådana fall är det en kollega eller en överordnad som är förövaren. Det är givetvis en stor utmaning för mig. Vad jag och övriga chefer kan göra är att arbeta med struktur; organisation, policy och riktlinjer. Vi ska också vara goda exempel. Men det som verkligen kan göra skillnad är att få alla medarbetare att samarbeta. Vi måste se varandra och uppmärksamma missförhållanden. Det måste vara ett öppet samtalsklimat med högt i tak så att eventuella problem kan lyftas utan risk för repressalier. För det behöver jag allas hjälp!

På onsdag – torsdag har vi internat med högskolans ledning, inklusive prefekter. Den största punkten är en utbildning i jämställdhetsintegrering. Jag ser det som ett utmärkt avstamp för det fortsatta arbetet med att sätta BTH på kartan som en arbetsplats där jämställdhet och arbetsklimat står högt i kurs. En annan punkt jag ser fram emot att diskutera är hur vi på bästa sätt använder det ekonomiska överskott de senaste årens sparande har genererat. Även här är det viktigt att jag kan få en bred förankring. Frågan lär återkomma!